Den man, som lsin encyklika Aeterni
patris år 1879 förklarade den helige Tho-
mas’ af Aquini filosofi och teologi grund-1
läggande för all vetenskap, och sålunda vil-
le återinsätta medeltidens skolastik i dess
fordna högsäte, har därmed tydligt visat,
att han kände, att kyrkan antingen måste
krossa den moderna anden eller ock själf
krossas af denna. »Det garn, han spann, I
har det sagts om hans politik, »var endast
af ett finare nummer, men för öfrigt detsam-
ma som företrädarnes och i sin finhet, så
mycket farligare». Och hans inlägg i den
sociala frågan, grep i sjäjfva verket icke I
alls in i denna frågas hjärtpunkt, utan
var endast en ny dekokt på det gammalka-l
tolska välgörenhetsreceptet, såsom ock en I
engelsk författare karaktäriserat det, näm-|
ligen att »påfven gärna velat hjälpa de fat-
tiga, men på samma gång icke stöta del
rika för hufvudet; därför talar han om ka-l
pitalets och arbetets ömsesidiga rätt, och
säger därmed hvarken något nytt eller nå-1
got sannt, utan litar på det gamla för länge-
sedan maskstungna medlet, att predika god-
het för de rika och tålamod för de iat-l
tiga, en metod, som utan framgång försökts!
i 1900 år». TER I
