Sammalunda hafwa nägra mà spär as
nötning pä hwar sin sida af det inre utaf
kragen — nägonting, som endast fan till:
ſkrifwas ett ofta upprcpadt rifwande deremot
af nägra härda kroppar i ständig rörelse —
öfwertygat mig, icke att den okända precist
denna dag haft örhängen (vcksä har jag icke
pästätt nägonting sädant), men wäl att hon
wanligtwis bär sädana, ehuru det, vtz emel-
lan sagdt, werkligen synes otroligt nog, att
hon i sädant fall skulle försummat att pry-
da sig dcrmed just i gär, dä det war Sön-
dag. ’
