Má dä ödet i rikt »nätt förunna er det",
sade kusin Henrik högtidligt, och hans ögon
betraktade henne med ett sä underbart ut-
tryck, att hon nästan kände sig en sntula
hemsk till »nods. Derefter fattade han ha-
stigt för tredje gängen hennes hand och tryckte
den med mycken innerlighet. Han »näste nu
bort och war i dag en fmula upprörd, men
han ſulle pä aftonen äter infinna sig; —
blott Käthe »ville beledsaga honom med sina
»välönskningar.
