lande. Medwetandet om att hon uppfört
sig pä ett högst opassande, besynnerligt, obe-
gripligt sätt »vaknade inom henne och Plä-
gade 'henne i yttersta grad. De tränga
wäggarne tryckte henne, hon mäste haftva
luft, plats, en stilla »vrä der hon kunde ohej-
dadt gråta ut och med darrande hän¬
der tog hon hatt och kappa, och blott den
enda tanken: "ut! bort!" framträdde redig
ur hennes känslors förivirrade kaos. Hon
blickade skygg, lik ett förföljdt, af dödsfruk-
tan gripet rädjur, ut i förstugan om den
war tom; hela hennes kropp darrade ända
ut i täspetsarne, ty just nu öppnades för-
sttlgudörren och nägon inträdde. Det war
kusin Henrik. En suck af otälighet banade
sig »väg ur Käthes bröst, hon »väntade and-
lös och darrande att han stulle gä in, men
han ställde hennes tälamod pä ett härdt
prof. Med oändlig betänksamhet och oin-
sorgsfullhet lade han hatten pä bordet, npp-
tog' kan» och borste ur fickan och friserade
ännu en gäng framför den lilla, i förstugan
befintliga spegeln sitt sä obeskrifligt blanka
och glänsande här — derpä harklade han
sig, äfdainmade omsorgsfullt ined en näsduk
sina stöflar, framdrog sina manchetter och
tog Pä sina handskar — allt detta sä oer-
hördt långsamt, högtidligt och gravitetiskt
— Käthes mä htvita tänder hade pressat
sig e»not underläppen, sä att ett blodigt mär-
ke der blef synbart, marken brände under
hennes fölter ändtligen! ändtligen!
— en upprepad harkling, en rädd knackning
ock, faderns röst hördes ropa dcrinne:
"Stig in!"
