— för demn stod den öppen, deras föttcr
woro fria och hon blef ensam q»var i ett
öde enahanda, der ingenting mera fjettrade
henne. Hwarför hade hon aldrig förut tänkt
pä att det en gäng mäste bliftva sä, att det
otvilkorligen stulle gä sä — — hon hade
aldrig tänkt derpä' han, den äldre,
allwarlige mannen, hade sä »vänligt sänkt
sig ned till henne, »ned sä »varma, fasta trå-
dar omspunnit hennes lilla oerfarna hjerta
— hon hade städat upp till honom i orubb-
lig tro, i tron pä en ewig »varaktighet —
— den första ungdomen känner ännu icke
till »vexlingar och förändringar — och nu
läg allt der krossadt, dödt. förstördt »vid
hennes fot han reste — och hans dcr-
»varo, hela denna gyllene, solglänsandc tid
förswann som en dröm, hivilken allt mer och
mer förbleknar och öftvergär till en kall, grä
»verklighet. Hon kunde ännu icke bära det,
hennes glödande längtan efter lycka upp-
reste sig inon» henne; — hon ſkulle »vända
om, söka honotn, ännu en gäng fräga ho-
nom om han werkligen aldrig, aldrig ätcr-
»vände, om hon aldrig skulle äterse honom.
— Hon stod plötsligt stilla — eu häftig
blodström forsade till hennes tinningar, det
war säsom ett hastigt nppflainmaiide elek-
triskt ljus som genomkorsade hennes hjerna.
Det ögonblick, dä hon sä sattningslös, sä
stel och tillintetgjord stätt utibt emot honom,
under det att Richard blott delgifwit henne
den enkla underrättelsen om deras afresa,
stod nu klart och tydligt framför henne.
Hwad hade han »väl tänkt om henne, huru
förklarade wäl han hennes beteende — ja,
huru förklarade hon det sjelf? War hon
ännu barnet, hwilket nian förlät dctz obän-
diqhet och »vanarter?
