öfrigt dagen som den kom. Och midt
i detta muntra, glada lif slog plötsligt
underrättelsen att du blifvit beröfvad
din arfsrätt ned som en blixt från klar
himmel. Vår får skref till mig i re-
tad sinnesstämning, att jag i dig borde
se ett afskräckande exempel; han for-
dra», att jag1 skulle återvända hem och
tillfogade, att det nu var hög tid för
mig1 att välja en annan lefnadshana: jag
skulle slå mig på ekonomiska studier
för att längre fram kunna öfvertaga
förvaltningen af vårt gods. Då jag se-
nare erfor alltsammans, var det mig ej
svårt att gissa, att vår styfmor hade upp-
ställt denna fordran, emedan hon ganska
väl visste, att jag1 på det bestämdaste
skulle vägra att lyda en sådan befallning.
Vid samma tid erhöll jag ditt bref, och
nu blef mig mycket klart, som jag dit-
tills funnit dunkelt och gåtlikt. Jag
började göra efterforskningar, och en
gammal tjänare, som vår styfmor af-
skedat och som varit impgd i alla hen-
hes intriger, gaf mig de upplysningar jag
sökte; han kunde lämna svar på alla
mina frågor, och jag blef förfärad öf-
ver den väfnad af lögn och bedrägeri,
af areförgätenhet och samvetslöshet,
som Curt och hans mor begagnat till
