— En tjufskyttS mrhöden. Till Jönk.-P:n
skrifwes, att dä landtbrukaren C. i Lannaskeda
B. en morgon för kort tid sedan war stadd pä
wäg till en annan by och wandrade gängstigen
genom en skog. aflossadeS helt nära ett skott
med den päsöljd, att inom kort en wäldig tjäder
flaxande föll ned pä stigen framför C. Denne
upptog det lältwunna bytet och började med is-
rig skallgäng efter tjusskytten, hwilken, klokt nog,
satte sig i säkerhet för den spanande C., som
utan twifwel med lagens hjelp blifwit för jäga-
ren en wär motständare att undslippa. Efter
fruktlösa irrfärder att finna djurets baneman
fortsatte C. sin wäg, men hade ej hunnit längt,
förrän han i en snara fann en hare, frän hwil-
ken lifwet redan flytt. Äfwen denne togs som
byte. Förargad, öfwer synnerligen den senare
upptäckten, lät C. genomsöka hela skogen, hwarest
funnos snaror i mängd, hwilka borttogos. Han
wäntar nu pä den dag, dä glädjen mä hanom
förunnas att se Nimrod sjelf rikligt komma i
fnaran.
