Undertecknad har hört, att i staden haller
pä att bildaS' ett flags museum och finner
den saken mycket bra, samt gillar fullkomligt,
att det hufwudsakligcn flall komma omfatta
alla möjliga lappsaker. Tiden är längesedan
inne att man bör taga reda pä det lilla som fin-
nes qwar, ty i norra marken ser det nästan
ut, som om lappen ſkulle dö ut och i södra
blir han allt mera fin och swenfl af sig och
lägger bort sina egendomliga bruk och saker.
Wära barn ſola tacka ost, om ni nu, medan
tid är, samla och ordna allt som utmärker det
märkwärdiga lapfla folket, hwilket först bebygt
wara trakter. Helt säkert war det fordom här
nere, säsom nu uppät fjällen, att ingen nybyg-
gare kunde lefwa och föda sig utan lapparne,
och wi stä således i fuld hos dem och böra
wisa wär erkänsla ätminstone sä mycket att wi
ej förfara deras qwarlefwor. Högst märkwär-
digt är ock allt, som utmärker detta folk, och
mellan de olika lapphyarne finnas sä bestämda
olikheter i mössan och kläderna, ja till och med
i färgerna och banden pä dem att en ganfla
rik och omwexlande samling flulle crhällas. En
sädan obetydlighet som den huru flobanden lin-
das fliljer wid första ögonkastet för en kännare
en Enontekis-lapp frän t. ex. en Gelliware-lapp.
Wi sägo förra sommaren, huru trefliga plan-
teringarne i stadsparken i Luleä woro, och nog
mäste man bekänna, att wi ſkulle hafwa tackat
wära förfäder, om de gjort detta, och trädena
nu warit stora och wackra. Sammalunda är
det ock med museet. Men med det lapfla mu-
seet borde äfwen kunna förenas ett annat.
Det ſulle wara mycket nöjsamt och lärorikt
att fä se uppstoppade däggdjur, foglar, i sprit
inlagda fiflar och kräldjur, insekter, snäckor o.
s. w. och sä paß mycket stenarter och minera-
lier att man kunde lära sig flilja jernmalm
och kopparmalm frän gräberg. Äfwen borde
der finnas litet utaf hwarje, som utan stor
kostnad kan samlas. Jag har tänkt stänka dit
en liten myntsamling som wißt icke är stor
men troligen snart flulle tillwäxa. Ha» inne-
häller utom wanliga europeifla mynt ätflilliga
utomeuropeifla, säsom frän Kina, Japan, Ara-
bien, Amerika m. fl. länder. Om oä icke en
sädan myntsamling nägonsin kunde bli sä full-
ständig, bör den ändock bli nöjsam nog för
ost arbetare och andra som ej sä resa till stora
städer med rikare samlingar. Alltsammans
kunde ju lätt förenas med söndagsffolans och
arbetarföreningens nya bygnad, och pä grund
häraf wägar jag ödmjukast fräga: till hwcm
skall man skicka de smä presenter, ſom helt
säkert mängen will lemna för det blifmande
museet? "Mänga bäckar mä göra en stor ä"!
