I det följande skola vi — mot bättre
vetande — acceptera den norska tolk-
ningen af riksaktens § 4, enligt hvilken
j konsulats väsendet icke hör till unionens
[lagstadgade gemensamheter. Af detta an-
I tagande blir följden, att norrmännens an
grepp på denna faktiska geiuensamhet
icke längre betraktas som en fordran på
ändring i riksakten. Detta innebär prak-
tiskt, att riksdagens anspråk på deltagan-
de underkännes. Men skulle så vara, så
påstå vi svenskar, att svenska statsrådets
rätt alt deltaga i alla fall sfår qvar med
hemul i § 5 riksakten och att Norge så-
ledes ändå ej undkommer underhandling
