"Det är likväl icke den döde, som skiljer
oss åt. Jag nödgades att handla som jag
gjorde. Reste han sig åter upp och hånade
min moder, så gjorde jag detsamma om
igen. I dag ser jag tydligare än i går, i
dag inser jag, att jag blott är en fremmande
och vilsefarande fogel här uppe ibland Eder,
jag saknar Axels ord, Axels tina seder, deri
ligger det. — Kom!” utbrast han plötsligt,
”kom och lär mig det, jag skall sitta stilla
vid dina fötter ech lyssna och lyssna efter
hvad du säger. — Kom! jag skall bygga
dig ett hus så tätt och så säkert, att hvar-
ken kil eller split skall kunna intränga deri.
