Här i Mackmyra går allt fredligt
|5ch gemytligt till. Det enda man
lägger märke till är den stillaståen-
de fabriken, från hvilken icke mer
någon rökpelare bolmar upp, de
hundratusentals massavedsklabbar-
teä, som ligga och ta sig en grund-
»f sommortorka, en och annan av
He nyanlända 13 poliserna, som nå-
gon gång sticker ut näsan — de
hålla sig för det mesta inomhus el-
ler i skymundan — arbetarkasär-
jnerna, hvilkas fönster stirra tomma
och svarta, samt de många arbeta-
re, som även på söckendagarna lig-
ga och rulla sig i gröngräset. Des-
sS arbetare ha i år fått sig en rund-
1*6 ”semester” och sanningen att
Säga var den icke blott välkommen
Itan rent av behövlig för många av
fem. Man skämtar allmänt i byn
öm att arbetarna här aldrig haft så
öra hull och hy, som de fått sedan
lockouten utbröt, och i förrgår ta-
lade jag vid en arbetare, som sade
Sig icke ha haft hopp om att leva
HO veckor till, om han måst uthärda
svavelsyreångornä i fabriken. Han
Saknade nämligen då sömn och mat-
lust, hastade oupphörligt och var
fill ytterlighet utmärglad. Under
dessa fyra månader har han fått
jjivila sig i den friska luften, steka
tig i solbadet ooh sova om nättema,
med den påföljd, att hostan alldeles
upphört och den förut, man skulle
kunna säga, genomskinlige man-
lon, Kar blivit brun i hyn och om
inte fet, så dock vid tämligen godt
hull. Vid mitt samtal med honom
8&’de han sig nu ha hopp om att för
Kb ganslcä god tid framåt kunna
Uthärda strapatserna inom fabri-
ken. Alltså icke något ondt, som
Toke för något godt med sig.
