Kring stad och land har redan spndt
sig det sorgliga budskapet: Drottning
Lowisa är död; den milda, goda, flärl-
fria, warmhjertade drottningen är icke
mer. Fridfull, som hennes lif warit,
war hennes död. Endast för nägra fä
dagar sedan nedladeS hon Pä den sjuk-
bädd, frän hwilken hon icke mera ſulle
uppstä. Först i söndags började man
hysa allwarsamma farhägor; sedan deg
swäfwade man mellan fruktan och hopp.
I förrgär afton blef tillständet allt be-
tänkligare, flera qwäfningSanfall infunno
sig, och i gär pä förmiddagen inträdde
under sjunkande krafter dödsarbetet.
Lugnt och stilla assomnade hon kl. Il
och 20 minuter, omgifwen af alla sina
närmaste och bibehällande i de sista ögon-
blicken full ſans. Försänkta i djupaste
sorg ſtà gemäl och dotter wid hennes
bär, och helt säkert deltager hela swen-
sta folket uppriktigt i denna sorg, ty
drottning Lowisa war icke blott wördad
säsom en genom furstliga dygder utmärkt
drottning, hon war aktad och älskad sä-
som en god och ädel qwinna, säsom en
föresyn för makar och mödrar, säsom en
tröstande och hjelpande wän ät alla nöd-
lidande och betryckta. Hon begräteS nu
af alla de mänga, hwilkas tärar hon
aftorkat, hwilkaS nöd hon lindrat. Frid
öfwer hennes stoft. Hennes minne skall
länge lefwa i kär hägkomst hos Nor-
dens folk.
