Men, säger man, Riksdagen har ju redan
anwifat medel till byggande af jernwäg frän
Upſala till Sala. Sannt, men deraf följer
alldeles icke, att under de förändrade sörhällan-
den, som nu uppkommit, dessa medel owilkor-
ligen ſola dertill anwändaS. Om penningar
anwisatS till ett ändamäl, och det sedermera
stulle wisa sig att ändamälet pä annat sätt
stulle kunna crnäS utan att de dertill affatta
penningarne behöfde utgifwaS, wore det dä klokt
och riktigt att ändock gifwa ut dem, endast för
det att man en gäng under helt andra vmstän-
digheter beflutit sig derför? Säkerligen icke/
Gälde frägan att nu upprifwa förra Niksda-
genS beflut för att bestämma en annan sträck-
ning för den beflutade stambanan,
öfwer Sewalla i stället för Sala, dä stulle^
äfwen wi finna sädant wara tecken till infonfe* |
qvenS och wacklande hos representationen. Men
derom är alldeles icke fräga, endast om att pä!
klokaste fätt begagna sig af de nya förhällanden/
ſom sedan sista Riksdagens beflut uppkommit
och om hwilka man dä icke hade nägon aning.
Icke heller kan man förebära, att arbetet Pä norra
stambanans fortsättning redan ſulle wara bör-
jadt i öfwerenSstämmelse med förra beflutet, ty!
detta kan sä mycket mindre wara fallet, fo:n|
arbetsplanen ännu icke lärer wara af K. M:t!
faststäld. Man förlorar fäledeS intet pä ett
fränträdande af det förra beflutet. Man be-
,
!
l
:
'
V
n
n
r
l-
-
r
a
