Domaren Fitzgerald öppnade sessionen
med den sedvanliga resumén af förhandlin-
gar ne och upplyste utförligt livad som var
lagdt livar och en särskildt af de anklagade
till last. Frågan gälde, huruvida de an-
klagade gjort sig skyldiga till samman-
svärjning, och han (domaren) var af den
åsigten att man icke kunde fälla någ 'a af
de anklagade och frikänna andra. De stado
på en gemensam grundval; antingen hade
de alla förbrutit sig eller ingen af dem
hade gjort det. Om juryn ansåge det för
bevisadt, att de anklagade begått ett lag-
brott, måtte den uttala ett skyldig; i mot-
satt fall vore det dess pligt att frikänna
dem.
