Stora teatern hade af 3:dje akten ur
»Eaust» (trädgårdsscenen), 3:dje akten ur
»Lohengrin» (månskensscenen efter bröllo-
pet och slutscenen) samt ballettakten nr »Plu-
lemon och Bands» sammansatt ett program
för gårdagens föreställning, med tydligt syf-
temål att låta sin gäst hr Ferenczy delvis
producera sig i de partier (titelrollerna i
först nämnda operor), livari han en tid i
följd af sjukdomsfall inom teatern varit för-
menad att uppträda. Kring honom rörde
sig derför äfven hufvudsakligen aftonens in-
tresse. Hr Ferenczys röst är förnämligast
en handlingens röst, d. v. $. den behöfver
vid sin sida en handling att gjuta sitt rika,
mäktiga innehåll i (såsom i »Den Stumma»),
men när det gäller att i fullaste mått abs-
traliera från verkligheten, att höja sig till
de erotiska, öfverjordiska rymderna, att så
att säga lyfta en flik af himmelens slöja —
då har han, åtminstone att döma af gårda-
gens föreställning, en svår motståndare i
sin egen stämma, som han trots alla akt-
ningsvärda och delvis lyckade bemödanden
icke kunde aftvinga de toner af öfverjordisk
sällhet, som man älskar att höra i öfver-
ensstämmelse med det poetiska i situationen.
Om hr E. icke hvarken i sång eller spel
förmådde hölja Fausts personlighet i det
poetiska skimmer, som bör omstråla honom,
så må å andra sidan rättvisligen erkännas,
att han i »Lohengrin», der mera handling
ingår, om än ej i de i går återgifna ak-
terna, men måhända i känslan deraf, lycka-
des i téte-å-téten under månskensbelysningen
inlägga en tilltalande »doucitet». Deremot
föreföllo spelet och sången temligen matta
i slutscenen. Emellertid rönte konstnären
under aftonens lopp förnyade bevis på all-
mänhetens erkänsla, hvari vi hoppas, att;
han måtte se ett uttryck af att denna all-
mänhet gör sig stora förhoppningar, då lian
kommer att utföra de respektive rollerna i
sin helhet.
