Ett är emellertid att bringa grundskattefrå-
gan å nyo å bane; — detta skulle förmodligen
ha skett utan någon säi skild tillskyndelse från
den i Stockholm sammankomna landtmanna-
klickens sida. Ett annat är att också föra den
ett steg, längre eller kortare, fram eller åtmin-
stone att kunna samla någon majoritetaflandt-
mannapartiet kring ett framryckande redan nu
i de* frågan. I sistnSmnda afseende tillåta vi
os* att högeligen betvifla hr Carl Ifvarssons
förmåga. Det fans dock otvifvelaktigt åtmin-
stone något allvar hos de andra landtmanna-
ledarne, då de vid sitt bemödande att mot den
Itvarssonska fraktionen tvinga igenom 9:de maj-
beslutet mer eller mindre tydligt framhölio bland
annat äfven behofvet af någon hviia i det eviga
t raggandet på grundskattefrågan; och vi be-
tvifla i det längsta, att des«e ledare och något
större antal af dem, som följde dem åt äro be-
nägna att på hr Ifvarssons inspirationer till den
grad bita hufvudet af skammen, som han och
tians bisittare vid sammankomsten i Stockholm
tyckas ha förutsatt.
