Pjesen — "Guldspindeln" af Fr. von
Schönthan — är en produkt af den tysta
Moserska strattgenren. Den är wida fyndigare
än t. ex. "Sabinstornas bortröfwande", men
deremot ej lika qwick som t. ex. Reif von
Neiflingen. Men dä man i "Sabinflorna"
strattar sig sörderfwad ät de oerhördaste ba-
rockheter — galna historier a la Munchhau-
sen o. d. - har man här lustigt ät be-
fängda förwexlingar och tokiga situationer.
Dock sörmär författaren ej här, i lika grad
som i sina äldre pjeser, att dölja förberedel-
serna till sina öfwerraskningar. Man kan
lätt nog räkna ut hwarje gäng, "huru det
stall gä", men när situationen kominer sull-
färdig franl, stratlar man icke deh mindre
lika hjertligt. Af de uppträdande togo hrr
Lindmark och Lindroth första priset, men
äswen de öfrige rollinnehaswarne, ingen
nämnd och ingen glömd, skötte fullt oklan-
derligt — en och annan till och med förträff-
ligt — sina respektive uppgifter. Wi bliswa
nog framdeles bättre i tillfälle att bedöma
hwars och ens konstnärsgry. Publiken hade
mycket roligt, och osta dundrade i den wäl
besatta salongen smattrande applädsalvor och
inropningar. Början war alllsä lofwande.
