Den ryfla bondhustrun betraktas icke sä-
som en med mannen jemnbördig warelse,
utan snarare säsom ett lastdjur, bestämdt att
arbeta för sin herre och hwilket man efter
behag kan ostraffadt lá, om det icke arbetar
sä mycket, som man anser sig berättigad att
fordra af detsamma. Om bondhustrun will
gifta bort sin son, säger hon i wanligaste
sall: "Jag börjar blifwa gammal; jag fall
derför wälja dig en hustru, som kan arbeta
ät dig." Man fär nemligen icke förgäta, att
sonen, dä han gifter sig, med fä undantag
stannar i föräldrahemmet och icke grundar
ett eget hushall. Man kan lätt föreställa sig
de nästan oundwikliga följderna af ett dylikt
samlif mellan en merendels berfllysten swär-
moder och sonhustrun, och ännu wärre ge-
