Man skalle såsom en nymodighet infora
hundskatt, och det gållde nu att å stamman
fastslå densamma. Da, som ansågo hund-
rackorna vaia onödiga fridstörare i bygden,
yrkade på en hög skatt, andra, som hOllo
fOre, att de ej vore så farliga, ville ha den
m.delmåttig, andra åter, som voro hnndvfln-
ner, ville ha den så låg som möjligt. Stäm-
mans ordf. hörde till den förstnämda katego-
rien. För att vara säker om att vinna seger
tillkännagaf han, att »voteringen» skulle ske
så, att de, som biträdde första yrkandet, skulle
förblifva sittande, de, som biträdde det andra,
skulle stå upp, och de, som ville rösta för
det tredje, — skulle komma fram och falla
på knä. Så långt ville emellertid ingen gå i
ödmjukhet, och eftersom det var bekvämast
att sitta, ntgjorde dessa majoriteten.
