ATT SKRIVA en själv-
biografi och ändå inte gö-
ra det, berätta hur jag
blev jag och ändå inte, ge
ett av inånga alternativa
porträtt av författaren som
ung — tvärs igenom Sivar
Arnérs ”Vilken kämpe”
(Bonniers) känns en am-
bivalens i själva intentio-
nen. Första delen hette,
som Karl Erik I-igcrlöf
påpekade, "Där är han” —
inte ”här är jag”, och hu-
vudpersonen hette inte
"jag” utan ”Dag”.
