jAlla, som följt med den amerikanska po-
litiska ställningen sedan någon tid till baka,
löra hafva iakttagit ett eller två drag i va-
let, som äro af vida större betydelse än ett
litet demokratiskt partikif i Newyork. Det
första sakförhållandet, som med klarhet fram-
går af valet, är, att det republikanska par-
tiet än en gång upprättat sin öfvervikt i de
gamla staterna. Den gamla skilnaden mel-
lan norden cch södern, hvilken man sagt
vara för alltid försvunnen, är återkommen.
För fyra år sedan gjorde en del af det re
publikanska partiet uppror. Gruppens med-
lemmar bestodo af de inflytelserikaste, akt-
ningsvärdaste, ärligaste män. De löstade,
ehuru motvilligt, med sina gamle motstån-
dare; därmed aibröts det republikanska par-
tiets mångåriga välde och för förste gången
sedan Inbördeskriget inflyttade en demokra-
tisk president i Hvita huset. Därpå vardt
mycket tal om, att ett tredje parti skulle
bildas — ett nationalparti, som skulle om-
fatta allt hederligt folk i landet, ersätta det
utlefvade republikanska partiet och föra re-
publiken in på nya vägar. Men nya
partin hafva lika litet i den ameri-
kanska politiken som i den engelska va-
rit långlifvade. Under det nu ändade presi-
dentvalet har detta nya parti, som 1884
stod mellan de båda andra cch gaf segern
åt demokraterna, alls icke hörts af. Det
är försvunnet. Dess beståndsdelar hafva de-
lat sig på de båda gamla paitieD, och åter
igen har hela kampen stått mellan republi-
kaner och demokrater. Utgången visar, att
mängden af det tredje partiets medlemmar
återgått till sina forne fiänder, republikanerna.
Cievelaud bar nämligen icke alldeles till-
fredsställt de republikaner, som förre gången
röstade på honom. Han har icke genomfört
de reformer, man vän'at af honom, och
ehuru bau i Mars nästa år lämnar efter sig
minnet af en framgångsrik cch )å det hela
taget värdig styieise, så kan dock knappast
sägas, att han öppnat det nya skede i För-
enta staternas politik, som förkunnades, då
han för fyra år sedan valdes.®
