— Kapten Hamleigh gick ur det ena
rummet i det andra, utan att egentligen veta
hvad han skulle företaga sig; din mor och
jag fattade således medlidande med honom
och sökte roa honom på bästa sätt; men !
dessa bemödanden slutades dermed att han
roade oss, ty han var mycket intressantare
och kunnigare än vi. Han var så vänlig och
deltagande! Vi hade nyss stiftat en förening
för välgörande ändamål och bråkade förgäf-
ves våra hjernor med affattandet af kloka
stadgar för densamma, på det att vi icke
måtte förminska våra underhafvandes känsla j
för sjelfständighet och oberoende; då kom
han oss till hjelp, tog saken om hand och
tycktes förstå den så väl, som om han un* !
