Vart milda klimat hade styrkt hans helsa,
som ej var god när han kom till oss — före
sitt giftermål hade han tagit afsked ur krigs-
tjensten, förnämligast för sin svaga helsas
skull. Men han talade sjelf så bekymmers-
löst derom, att det hos mig aldrig uppstod
någon tanke på att allvarsamt oroa mig för
honom förr än i början af maj, då han, Clara
och jag under en vandring i bergen öfverra-
skades af ett häftigt störtregn, och vi måste
promenera fyra eller fem engelska mil i reg-
net innan vi kommo till hotellet, der vår
vagn väntade på oss. Clara och jag, som
vant oss vid att vara ute i alla slags väder,
blefvo nästan alls icke illamående efter pro-
menaden i regnvädret och den långa hem-
färden i fuktiga kläder; men Georg fick hosta
och feber och var mycket sjuk i tre veckor.
Under den tiden sade vår husläkare till min
far, att han ej trodde hans blifvande svärson
kunde lefva länge. Han hade hos honom
upptäckt en starkt utpreglad benägenhet för
lungsot, och kapten Hamleigh hade erkänt
att åtskilliga medlemmar af hans familj fallit
offer för denna sjukdom. Min far underrät-
tade mig derom och bad mig undvika ett
äktenskap, som måste slutas olyckligt för
mig; han blef mycket bedröfvad, när jag för-
klarade att inga sådana betänklighetar skulle
förmå mig att bryta förlofningen och bereda
sorg åt den man, jag så högt älskade. Om
det ansågs nödvändigt att uppskjuta vårt gif-
termål, skulle jag gerna underkasta mig huru
långt uppskof som helst; men ingen jordisk
makt kunde lossa bandet mellan mig och fö-
remålet för min kärlek.
