Hon mäste wara sjuk, i en öswerspänd
stämning, han kände sig illa till mods,
som dä man stär framför en mennista,
som blott är sig sjels till hälften mäktig.
— Fatima, hwad will det säga? Hwarsör
berättar — men han hann icke tala ut, förr-
än hon sprang upp, fattade om hans arm
och säg honom starpt in i ögonen, i det
hon ropade: Swara mig, säg mig hwad
som sant är: finnes ännu kärlek i din själ
till mig? Nej, slä icke ned ditt öga, wänd
dig ej bort, säg mig det klart och rent ut:
är jag en glädje sör ditt sinne, eller är
jag en stugga pä din wäg?
