Kunde verkligen det praktiseras, att två
land, som enligt grundlagen hade gemensam
kung och gemensam krig och fred hade två
utrikesministrar: en i Kristiania och en i
Stockholm, som kanhända motarbetade hvar-
andra så att allt berodde på konungen per-
sonligen som blefve den enda bindelänken.
Statsministern påvisade ytterligare, att tanken
om en egen norsk utrikesminister vore ett
löst och oöfverlagdt tal, som icke kunde prakti-
seras. Hvad som vore gemensamt, borde
alltså styras gemensamt. Det framlagda för-
slagets tanke förde in i ett haf af svårigheter,
som måste sluta antingen med reträtt eller
brytning med Sverige.
