Föraigad vände hon dem ryggen och
började åter söka sin far. Då hon kom i
närheten af hufvudingången, nåddes hennes
öra af en högljudd stämma, som öfverrösta-
de musiken och sorlet i salen. Hon träng-
de sig fram genom hopen, som började sam-
las vid dörren, och fann Cesar i fullt gräl
med 'Teodor Meinardi.
Ehuru uppträdet nyss börjat, tycktes
det redan ha antagit en tämligen hotande
karaktär. Studenten, som synbarligen re-
dan var alldeles drucken, gestikulerade
åtminstone häftigt mot den andre och
ropade:
“Jag har sagt er mitt namn, och om
ni nekar att ge mig upprättelse, för det ni
iörolämpat min kusin, så förklarar jag er
vara en feg usling — förstår ni, herre? —
en fe-eg u-usling.*
Bildhuggaren, som var minst hela huf-
vudet högre än han, såg lugnt ned på
honom.
“Gå hem, unge man!w sade han kallt.
Jag brukar ej inlåta mig med folk, som fått
för mycket till bästa.
•Ni vill således icke?.. . Nå, det blir
nog bra med den saken. Jag vet händelse-
vis, hur man skall behandla dylika gökar.
Här har ni! ■
Han lyfte högra handen för att ge ho-
T
