ni i ntt hjerta kände >»g helt lycksalig,
Käthe skulle sä innerligt gerna welat frägat
efter professorn och vin han loftvak att kom-
ma i dag. Om blott icke faderns illamå-
ende ånyo hindrade den wanliga gemen-
samnia, i gär pä grund af regnwädret in-
ställda promenaden!'— ännu klingade sä
löftesrikt i hennes öron det: "I morgon",
hwarmcd hon i förgär afton stiljts frän
professorn -- nu hade hon under gärdagen
icke träffat honom, och hon hade upplefwat
sä mycket och hade sä mycket att säga honom
