Der stod han framför henne liksom an-
nars, den högreste, »nognade, äldre, mannen
med de milda, allwarliga, wänliga dragen
och räckte henne handen. Inom henne käm-
pade sä mänga frågande, sorgliga tankar,
att hon djupt forskande städade honom in i
ögonen. Han undwek i dag hennes blick
och »vände sig hastigt till modern: hon säg
det tydligt. Hade werkligen nägot förefallit
emellan honom och fadern i gär? Och hade
hon nägon del deri?
