"Affärer kalla mig till Wien — tills wi-
dare ättninstonc —” Professorn tystnade,
hans röst ljöd plötsligt bes och skarp och
han »var knappast mindre blek än Käthe.
Hennes spöklika ögon fängslade hononi sä,
att han mäste se pä henne, och detta af smär-
ta förwridna drag oinkring hennes barns-
liga mun grep honom ända ned i hjcrtat.
