Käthe stod säsoin stakad af feber i sin
kammare, fullständigt bedöfwad af detta nya,
owäntade stag. Det brusade sä »vildt, sä
fruktanswärdt inom henne att hon icke kun-
de hemta sig eller riktigt komma sig för.
H»vad skulle nu hon förmådde ej att
tänka; det hade med ens blifwit kolswart
natt onlkring henne. Derefter öfwerföll hen-
ne en dödsångest att man kunde komina för
att söka henne, att hon äter stulle framträ-
da inför hans ansigte och uthärda hans
blick eller till och med faderns stränga ogil¬
