— Renhållningen i staden. Wi wilja här-
med fästa uppmärksamheten ä den i dagens tid-
ning af helsowärdsnämden införda kungörelse an-
gäende renhällningen i staden. Helsowärdsnämden
har häri under äberopande af sina till stadens
gärdsegare utdelade exemplar af föreskrifter och
anwisningar rörande renhällningen dels erinrat
om att de för uppsamlande af orenlighet ä af-
träden assedda kärl böra utgöras af tunnor samt
sä wäl de som underlagen wara fullkomligt täta.
sä att orenlighet frän desamma icke nedtränger
i marken, äfwensom att i de sör sopor assedda
kärl icke nägra styrande ämnen fä tömmas, och
dels stadgat, att alla kärl ä afträdena samt sop-
lärar skola tömmas sä ofta behoswet sädant pä-
kallar och minst en gäng hwar fjortonde dag.
Wigten af att orenlighet, särdeles under den war-
mare ärstiden, icke sär i större mängd hopas inom
gärdarne ligger i öppen dag, och wi hoppas der-
söre, att stadens gärdsegare skola göra allt hwad
ä dem beror för att underlätta helsowärdsnäm-
dens bemödande att göra wärt samhälle sä friskt
som möjligt och frän detsamma utestänga smitto-
samma sjukdomar, hwilka merendels uppstä ä stäl-
len, der snygghet och renlighet blifwit äsidosaita.
Sistberörda stadgande skall emellertid säkert kom-
ma mänga att ännu listigare än förut önska atl
ett renhällningsbolag sör staden mätte komma till
ständ, och det torde wara en fräga, som wäl snart
pä ett eller annat sätt mäste finna sin lösning;
men innan ett sädant bolag bildat sig, torde de
gärdsegare, som haswa swärt att pä annat sätt
ordna ett regelmessigt bortförande af orenlighet
frän sina gärdar, göra klokast uti att wända sig
till hr W. Kylberg, hwilken är willig att mot
eu ringa ersättning ötaga sig renhällningen i
huru mänga af stadens gärdar som helst. En-
ligt hwad wi hört äro de gärdsegare, som redan
anlitat hr Kylberg, mycket belätna med att pä
detta sätt hafwa sluppit allt beswär med orenlig-
hetens bortförande, och wi uppmana derföre alla,
som wederbör, att följa exemplet. För de gärds-
egare, som förut warit wana wid alt fä betalning
as dem, hwilka afhemtat orenligheten, kommer
det wäl till en början att kännas swärt att icke
allenast gä miste om denna inkomstkälla utan äf-
wen att nödgas betala nägot sör att fä orenlig-
heten bortförd, hwilket mähända, äswen om nä-
gon landtbo derom anlitas, blifwer fallet, dä
orenligheten icke widare fär samlas pä egor, men
i detta liksom i sä mänga andra hänseenden mä-
ste den enskilda fördelen wika för det allmännas
och samhällets bästa.
