— Hviiket oförstånd af mig! mumlade
han, jag hade kunnat blifva ruinerad härige-
nom.
När han hade undersökt alla, vände
han sig till Fredrik.
— Någon har gjort dig det förslaget
att få köpa dessa ritningar? jag vet det.
— Ja, min Herre.
— Och du har icke talat vid mig
derom?
— Jag tänkte, det var ej mödan v är cl t.
— Hvilken belöning erbjöd man dig?
, — Den som jag hade velat begära.
— Och da vägrade?
-- Ja, min Herre.
— Utan tvekan?
— Att tveka skulle ha varit en feghet.
— Din hand, Fredrik! utropade Herr
Kartmann, i det han sträckte sin mot den
unge arbetaren. — Du har ett ädelt bjer-
ta. Jag känner denna sak ända till den
minsta enskildhet. Jag hade handlat oklokt
min vän, ty en mindre ärlig person än du
skulle hafva kunnat tillintetgöra mig; men
jag tackar dig för din redlighet. I dag är
du icke längre ett barn. Enligt alla de in-
