dam pä högsta modet, d. »v. s. med hatten
längt bak i nacken och främre delen af husivu-
det obetäckt, hwadan hon säg litet wriden ut
och icke sä litet andä. Nu hände sig att en
fänig qwinna frän —a socken afwikit frän sin
bostad, hwilken qwinna eflerlysteS i kyrkan.
E» hederwärd torpargumma hake samma sön-
dag som efterlysningen gjordeS warit i kyrkan
och satt pä eftermiddagen inne i stugan och
samtalade med sin "gabbe", dä hon kom att
kalla ögonen ut genem fönstret och fick se of-
wannämda .moderna dam, som hade gått ut för
att gä. "Ah se, Petter, der ä' ho' galningen,
som rymt!" ropade gumman helt häpen. Pet-
ter tittade ut och fann wid en blick pä den
besynnerliga hufwudklärseln saken mer än san-
nolik. "Skynda nu till fjalSman. fä att han
får ta na stackarn, sä sia ja hälla na qwar
unner ti'n". fortfor den raciga gumman, och
Petter kastade pä en rock och qwistade i största
