Alingsås. Gräfsnäs, det gamla, min-
nesrika slottet, hvars historia är så nära
i lörLunden med några af våra häfders ädla-
ste namn (Leijonhufvud, Sparre) går med
skyndsamma steg siu förstöring till mötes.
Förledd af en småaktig ekonomi, något an-
nat motiv har man svårt att finna, har
egareu, hertigen af Augustenburg, i Bom-
mar låtit nedrifva det jemförelsevis nya
skiffertaket samt de ännu fullt dugliga tak-
stolarue, hvarigenom stormar och regnsku-
rar beredts lättare tillträde vid deras sam-
fylda bemödanden att upplösa och förinta
de sista lemningarna af det en gåug så
praktfulla, tornprydda slottet med dess val-
lar och torn. — Det är med sorg i sinnet
som Alingsåsbon, hvilken gerna utsträckte
sina lustresor till det gamla minnesmärket,
ser den derstädes omkring Big gripande för-
ödelsen påskyndad af menniskohäuder; —
den euda ljuspunkten deri är, att det icke
är en svensk man, som pietetslöst raserar
en af de äldsta bygnaderna inom vår
provins.
