Det war werkligen med stor ökwerraflning
jag säg, att du äter börjat tänka litet pä mig.
Men att du gjorde det, det har jag wäl att
tacka wär "löpare" sör, som ännu mätte wara <
dig bra kär, dä du sa noga följt med de ur- .
bana företeelserna inom deh — annonsafdel-
ning. Jag tror ocksä att intet blad i Swea
land kunnat uppwisa maken till intressanta
artiklar i socialekonomifla frågor. Och sä präk-
tigt det sen är för redaktören. Han behöfwer
ej ens lägga twä saxar i kors för att framtrolla
nägot qwickt ur sin utätna fatabur. Publiken
roar sig inbördes efter bästa lynne och för-
mäga. Men jag will dock räda dig min lille
Staffan att ej sticka fram tärna för långt
inom detta för kritiken fridlysta omräde. Man «
har här en tid kört sä wildt och oförsigtigt
med sine liewagnar och huggits med stältän-
derna och gjort hwitt till swart för rakt ingen-
ting, att du mycket lätt kunde fä stöden för
ditt moralifla jämnwigtsläge afmäjade och ditt
rykte stampadt och färgadt som ett swart wad-
mal. Lät derför kommersen lugnt gä sin gäng.
Urbanus och Rusticus mä sä innerligt godt af
litet konkurrens och "löparen" allra mest. Likt
