För tillfället blef denna splitter nya norska
teori skjuten åt sidan genom konuDgens för-
klaring (utan norsk reservation) att äfven
framdeles följa praxis; och i 10 års tid
hördes den ej vidare af. Men år 1871, då
förslaget om föreningsakt skulle afgöras,
kom den åter fram i konstitutionskomiténs
betänkande. I stortiegssalen rönte den då
från högerns sida det skarpaste ogillande,
såsom stridande mot bokstaflig rätt, mot
50 års praxis, mot vetenskapsmännens
(till och med Gaorders ocb Dunekers)
åsigter, och uppfunnen endast tör ståtbål-
laresakens skull. Men ehuru venstern icke
har ett ord i sak att svara härpå, kunde
Sverdrup helt trankt förklara, att denna
teori »vil til syvende og sidst biive bibe-
holdt, efteråt Pendelen har svunget sig en
Stund frem og tilbage-; den stora majori-
teten höll med honom, oeh i det narrspel,
som norrmännen två år senare uppförde
vid sanktionen på ståthållarefrågan, igen-
känna vi åter 1861 års teori. Sedan dess
bafva norrmännen börjat konseqvent sträf-
va att så mycket som möjligt inskränka
tillämpningen af riksaktens § 5, medan
svenskarne gifva lagbndet den vidsträck-
tare meningen; oeh i närvarande stund
liona vi norska venstern stå som en man
på 1861 års dödfödda teori, medan högern
ännu har någon liten besinning qvar.
