Det förhåller sig nämligen så, att
hvart oeh ett af djurkroppecs or-
gan eger själfständigt lif. Tillsam-
saantagna bilda de ett samhälle. När
detta upplöses, säger man, att va-
relsen »dör», och han kan därefter
ej erfara förnimmelser af smärta.
Men de olika organen fortlefva ännu
en tid, hvart och ett för sig. När
därför någon del af t. ex. en groda
akall undersöka-, införes först en
sond i hennes hjärna och därmed
sammanhängande märg, och detta
kar en tid af endast en hnapp se-
kund. Grodan såsom groda är nu
död. Därefter undersökes organet
ifråga. Prof. ö. hade lyckats att
håMa uttagna grodbjärtan lefvande i
två veckor.»
