
di
g>
ai
si 
fr
ft 
^ 
ch 
n 
ti 
k, 
ti 
si
r 
b
st
d 
n
o
st
st 
n
st 
" 
v
l
a
d
s
e
$
t
t
a
x
r
i
c
i
x
t
i
l
i
l
l
i
(
i
t
f
i
f
>
t
k
c
i
l
<
j
i
f
f
>
l
I
!
i
1
Wi omnämnde i gär att amiral SaiSfet
dragit sig tillbaka frän Paris och upplöst sm
generalstab. Ea senare underrättelse meddelar
att han förklädd mäst fly frän PariS och wid
sin ankomst till Versailles förklarat att det är 
förbi med ThierS' regering. Redan den om-
ständigheten, att den af alla mairerna och 
deputerade från PyriS utnämnda provisoriska 
chefen för de trogna nationalgardisterna har 
nödgats söka rädda sitt lif genom flykten, oak- 
tadt han i sm proklamation af den 24 d:s för- 
kiarade: "Jag stall stanna pä den mig anför- 
trodda hederSposten för att waka öfwer genom- 
förandet af de ätgärder, fom kunna bidraga till 
republikens befästande" — äro ett otwifwelaktigt 
bewis pä det förtwislade i situationen. Hwad
som i sä hög grad bidragit att förwärra förhällan-
bena t Paris, att icke en gäng chefen för de trogna 
nationalgardisterna wägar qwarstanna der, wet
man ännu ej, utan twärtom hafwa under de
senaste dagarne telegrammen stöndigt päpekat att
lugnet snart stulle återkomma, om det ej redan 
wore det. Troligen har Saisset kommit under-
fund med att man ej en gäng kan lita pä de 
"trogna" nationalgardisterna och att de sä kallade 
ordningens wänner efter massakern i Rue de
la Paix den 22 tappat modet att förnya försök
af samma flag. Det sägeS ocksä att den loyala
delen af befolkningen ämnar draga sig till PaSsy,
sör alt wara sä nära Versailles som möjligt.
— Alla berättelser frän PariS stämma öfwer-
ens i att spänningen mellan hufwudstaden och
Versailles ökats genom den hållning, fom na-
tionalförfamlingenS "höger" wisat i samman-
trädet den 23 denneS. Samtliga mairerna frän
PariS hade denna dog anländt frän Paris för
att öfwerenskomma med regeringen om de ät-
gärd er fom borde widtagas. Twärtcmot hwad
man borde kunnat wänta, mottogos mairerna
ingalunda gynfamt wid detta tillfälle. Efter
omkring en timmes öfwerlägning, under hwilken
inrikesministern Picard fick uthärda mänga an-
grepp för sitt förflag att kalla friwilliga frän
departementen till hjelp, tog deputerandcn
Arnaud frän departementet Äriege (han är
tillika maire i PariS) till ordet och sade sin
mening wara, att om nationalförsamlingen wille
lemna mairerna frän PariS företräde samt
lySsna till de upplysningar och förflag, som de
municipala myndigheterna frän Paris wille af-
gifwa, stulle ordningen snart wara upprältad i
Paris. Dä det i nationalförsamlingen uppstod
twetan, om maierna stulle mottagaS eller icke,
fortsatte Arnaud. "Wi mäste af hjertat förena
oh med PariS och förklara, att wi med pari-
farne hafwa cn och samma republikanfla och na-
tionela själ. Jag will öfwerlemua ät Prefiden-
ten att finna ett medel, hwarigenom wi kunna
wisa Paris mairer flyldig uppmälksamhet, utan
att dock bryta mot de parlamentarifla stadagandcna.
Det gifwes ett mycket simpelt medel, nämligen att
anwisa dem en särflild loge." Presidenten
Grevy swarar, att detta mycket wäl läter sig
göra och anwisar dem presidentens loge. —
maierna intogo de erbjudna platserna, iklädda
sina trefärgade flärp, hwarwid wenstern utro-
pade "lefwe Paris!", hwilket pä samma sätt
beswaraS af maierna. Nu reser sig en del af
högern och sätter pä sig hattarne. Parisdcpu-
teraden Langlois ropar dä: 'Äf med hattarne!
Det är en förolämpning! "Ett häftigt owäsen
uppstär härefter, och presidenten nödgaS, dä
han ej kan ästadkomma tystnad, upplösa sam-
manträdet. Högerns medlemmar lemnar salen me»
dan de af wenstern blifwa sittande pä sina platsen,
I det följande astonsammanträdet uppläste de
puteraden Arnaud en förklaring frän de parisi
sta mairerna, hwori uttalaS den öfwertygelfen,
att ordningen stall segra, men att republikens
wälfärd kcäfwer: 1) att nationalförsamlingen
sätter sig i permanent förbindelse med hufwud
stadenS mairer; 2) att nationalförsamlingen be
myndigar mairerna att tillgripa de ätgärder,
som stundens fara gör bchöfliga, dock med det
förbchäll, att mairerna äro answariga sör sitt
handlingssätt; 3) att walet af nationalgardets
chef utfätteS till den 28 MarS; 4) att ett nytt
kommunalråd wäljeS den 3 April (fom bekant
har detta wal försiggätt redan i söndagS), och
5) att wilkoret sör walbarhet förminstas till sex
mänaderS wistelfe i PariS. Sedan national-
församlingen förklarat saken wara brädflande,
häuwisadeS den genast till byråerna. Dagen
derefter, den 24 denneS, anlände mairen för
andra arrondisfementet i Paris, Tirard, (hwil-
ken utmärkt sig för fin tappra hållning gent-
emot de upproriske) till Versailles. Han fäste
uppmärksamheten pä, att spänningen i PariS *
war oerhörd och att de kommunala walen mäste j
werkställaS förr, än man förut föreflagit. Af i
denna anledning hölls ett nytt aftonfamman
träde, hwari de parisifla mairernaS fordringar i
bewiljadeS. Tilldragelserna hafwa sedermera \
wisat, att icke heller dessa eftergifter förmått !
hejda upprorets framsteg.
f
