få se några verkningar af de samma, annat
än möten, der en del mer och mindre sam-
manhängande munväder serveras, eller för
att trakteras med historier om huru en
vagnmakare och en urmakare gå till väga
när de skola dricka toddy i Arboga. Om
detta förr i verlden skett i hemmet eller å
krogen, förefaller oss arbetareringen lik-
giltigt. Om meningen var att uppmana till
hemsupning, så få vi säga att denna mån-
gen gång torde blifva lika bekymmersam
som supandet å krogen. Icke heller blefvo
väl mötesdeltagarne synnerligen kloka på,
hvad ett sådant yttrande innebär som: «vimå-
ste se till att vi få en arbetarebank till stånd,
ty å de banker som nu finnas „behöfves
det stora namn och rykten för att få låna
pengar“. Många hade väl deremot med oss
trott att en öfverläggning å mötet skulle ega
rum, hvarigenom idéer kunde utbytas om hu-
ru både ring och bank bör ordnas, för att de
skola blifva af praktisk nytta, men deraf fin-
go de intet. Idéer tycktes icke vara arrangö-
rernas starka sida, ty icke är det väl nödvän-
digt för att blifva i tillfälle att sätta upp
ett par telegram besvära hundratals men-
niskor att resa flera mil och försumma en
hel dag, som mycket väl kunde ha bättre
användts. Jo, en praktisk lärdom hade
dock Hemösandsboarne af sin färd, den
nämligen, att de en annan gång icke stå
färdiga att löpa åstad, dit den förstkom-
mande vinkar.
