         
!
i
j
i
!
i Vi hafva funnit, att den ärftliga di-
! spositionen för nerv- och själssjukdo-
,'man inom en slägt i regel gifver sig
till känna i en mångfald af sinsemel-
åiat olika yttringsformer hos skilda in-
| divider, så att tvenne generationer
j blott i sällsynta fall förete alldeles sam-
jma sjukdomssymptom. Lyckligtvis är
1 !det ju ingalunda nödvändigt, att den
j llverhulvud leder till svårare psyki-
ska rubbningar hos alla eller ens fler-
•' lalet ai slägtens medlemmar, om den
jock gör sig påmint äfven hos många
j af de friska såsom en viss nervös ret-
lighet, benägenhet för tvångstankar o.
a. Men kunde det icke tänkas, frå-
gar man, att den beskaffenhet hos or-
ganismen, som under vissa ogynsamma
j förhållanden blossar upp i utpräglade
; sjukdomsformer, kunde omvandlas till
jandra yttringar af psykiskt lif,
som icke behöfde betecknas som sjukli-
!ga? Att t. ex. samma slägtdrag, som
jbos den ena medlemmen kan urarta
| till vanvettigt fantasteri eller
'mani, hos den andra blott gifver sig
jtill känna såsom en viss liflighet
jhos fantasien, hvilken kanske t. o. m.
ikan resultera i värdefulla skapelser in-
!om litteratur och konst.
! För dem af mina läsare, hvilka
känna Emile Zolas cykel Familjen
Rougon-Macquart, bör ett sådanJt å-
skådningssätt icke vara främmande.
;Detta väldiga epos är ju afsedt att
; utgöra en skönlitterär bilaga till de-
I generationsteorien, såsom Zola sjelf
tillkännagifver redan i förordet till
“La fortune des Rougons“ (Uppkom-
komlingarne). “Slägten Rougon-Mac-
quart“, säger han, “den grupp eller
familj, jag ämnar studera, har till
l kännemärke ett öfversvallande mått af
begärelser, den sjudande åtrå, som är
karakteristisk för vår njutningslystna
tid. Fysiologiskt taget äro dessa Rou-
gon-Macquart’s en långsamt smygande
fortsättning af de sjukliga nerv- och
blodsymptom, som uppträda inom en
slägt i följd af en ursprunglig orga.
nisk skada och, som alltefter den olika
omgifningen, hos hvar och en af den-
na slägts individer bestämma alla kän-
slor, begär, passioner, med ett ord al-
la menskliga manifestationer, hvilkas
yttringar af ålder benämnas dygder
och laster". Och uti det verk, som bil-
dar slutstenen till cykeln, dolktor Pa-
scal, låter han doktorn belysa dessa
ord med en kort resummé af de men-
niskoöden, som vi lärt känna i “L’as-
somoir", “L’argent“, “Le Reve“ o. s
v. De sjukliga dragen hos såväl Rou-
gon- som Macquartslägten leda sitt
upphof från båda slägtemas gemen-
samma stammoder, Adelaide Fouque,
som är “mindre vetande* och lider af
krampanfall, samt slutligen blir full-
komligt slö. Men alltefter de olika an
lag, som genom giftermål med utom
slägten stående individer inympas på
den samma, äfvensom de oiika om-
ständigheter, Kvarundsr dess medlem-
mar eljes utveckla sig, tager den
ursprungliga dispositionen skilda for¬
