utgangna arbeten, som förfärdigades
på 1620-talet åt Gustaf II Adolf ooh
utmähka sig för en hög gräd af tek-
nisk färdighet. Mot århundradets midt
undanträngas emellertid alltmer de
textila traditionerna för dfet mer må-
leriska framställningssättet. Rubens
ocb Jordaens efterträda nu Raphael
som märkesmän äfven inom tapetväf-
yeriets konst, som alltmer söker när-
ma sig målningens. Härpå gifva
drottning Kristinas kröningstapeter
bevis. Man sträfvar efter att fram-
ställa illusoriska luftperspektiv genom,
användning af allt talrikare färger,
toner och nyanser, och denna smak-
riktning, kraftigt påverkad af den
franska gobelinfa/brikationen, växte
allt fort intill 1700-talets slut, så att
väfnadema nästan fullständigt förlo-
rade sin på materialets beskaffenhet
fieroende stil och gjordes i möjligaste
mån förvillande efterbildningar af
taflor, något som naturligtvis icke var
denna väfnadskonsts ursprungliga än-
damål, men som dock hade till förut-
sättning en rent af underbar utveck-
ling af tekniken, en sak, som äfven
de måste erkänna, som beklaga, och
dtetta på goda skäl1, denna ödesdigra
täflan mellan tvenne konstarter på
helt olika arbetsområden.
