Om sålundå det mera konstmessiga
officiella tapetväfveriet under detta
sekels förlopp fördle en tynande till-
varo, för atit till sist alldeles upphöra,
i Sverige, fann konstarten en intresse-
rad och trägen omvårdnad på lands-
bygden i prest- och bondgårdter, för-
nämligast å Skåne och Småland, och
dlerifrån har utställningen i sin allmo-
geafdelning att uppvisa en mängd fö-
remål, mera konstlösa visserligen, men
ej saknande originalitet och ännu
mindre en afservärd teknik. Men äf-
ven denna tillverkning upphörde så
småningom och en lång period följde,
undler hvilken tapetväfveriet var hem-
löst i Sverige, dier i stället smaken för
de billiga och banala papperstapeter-
na blef allrådandle, allt intill våra
dagar, som isett intresset för dten
vackra ooh smakodlande konstarten
åter vakna upp, tack vare impulserna
från Kulturhistoriska föreningen i
Lund, Handarbetets vänner i hufvud-
staden och andra föreningar med sam-
ma ändamål samt enskildas upp-
muntran.
