Det var ju uppenbart; och likväl: denna
framstående plats på morbrors nattoilette. Denna
fina ännu ej utslagna knopp ibland de andra ro-
sorna, som längesedan torde vara förvissnade,
och hvilka talade till mig ur sina grafvar. En
människoålder torde utan tvifvel ligga emellan
dem; de voro utblommade och morbrors. hjärta
var ännu så friskt, eller sökte han föryngras i
närheten af denna knopp! Men, hon var ju hans
myndling. Hvilken rättighet hade väl jag, hans
systerson, att afundas henne denna hedersplats!
”
