En afton i Augusti hade Sigrid begifvit sig ut. Hon
styrde fürden emot grufvan, hvarest pà den tiden en
vacker skog växte. Väntande pà Gunnar klättrade hon
upp pà en större sten, och här försjönk hon i grubblerier
öfver huru allt detta skulle sluta, Hon tänkte pà, huru-
vida Framar skulle upptäcka Gunnar och hon i följd
däraf komma att ryckas frän sin sà högt älskade Dimar.
Vid denna tanke for en büfvan genom hennes sjül. Dä
kom hon ibâg de tre ljosen, hvilka uppenbarat sig för
henne, och funderade pà huru hon skulle kunna väcka
Framars uppmärksamhet pà de samma, dà hon i samma
stund fick höôra ljudet af en sällsam säng af epäda röster
och ett sakta pinglande. |
