|
Under det hon salunda suttit allena hade bon för-
gätit tidens gäng, ty det var nu redan midnatt. Mänen
gjöt sitt sken öfver skogen och den ljumma so0mmar-
natten var sá härlig. Hon lyssnade och blef helt rädd.
Ljudet närmade sig allt mera, och tyckte hon att det be-
fann sig rundt omkriog henne, Plötsligen varsnade hon,
som hon först tyckte, en hel mängd smä barn, men dä
hon närmare säg efter mürkte hor att de buro ett längt
skägg, hvadan hon förstod att det var dvärgar, s80m om-
ringade henne. De hade hammare i sina händer och
buro pinglor pá kläderna. Hon kände sig, s0m sagdt är,
helt räddd.
