Hon mäſte wara ſjuk, i en öfwerſpänd
ſtämning, han fkände ſig illa till mods,
ſom dà man ſlär framför en menniſta,
ſom blott är ſig ſjelf till hälften mäktig.
— Fatima, hwad will det ſäga? Hwarför
berättar — men han hann ide tala ut, förr-
än hon ſprang upp, fattade om hans arm
o< ſäg honom farpt in i ögonen, i det
hon ropade: Swara mig, ſäg mig hwad
ſom ſant är: finnes ännu kärlek i din ſjäl
till mig? Nej, là i>e ned ditt öga, wänd
dig ej bort, ſäg mig det klart o rent ut:
är jag en glädje för ditt ſinne, eller är
jag en ﬀugga và din wäg?
