Dod, dá den förſia förwirringen war
föôrbi, äterfi> han ſin fattning o< talade
milda o< tröſtande ord till henne, men
den rätta ‘langen fans ej i dem; de kom-
mo ej frän ett fullt, warmt hijerta, ſom
läter orden ſtrömma djerft fram, utan de
fommo förſigtigt, afwägda oh afpasſade
