Hon hörde ſin man ſäga nägot, hwil-
fet hon ide förmädde tydligt uppfatta,
men hwari hennes namn âter förekom,
— nog för henne att känna ſig öſwerty-
gad om, att hon war ſamtalets fóremäl.
Hon wardt ängslig till mods, hade luſt
att hâälla för ſina öron, att ſpringa in i
huſet, men kände do> äter ett brinnande
begär efter att höôra hwad ſom ſades om
henne; hon ſtod ſälunda rädwill o< owiß
nägra ögonbli>k. Röſterna dogo bort, de
ſamtalande mäſte ha gätt längre tillbaka
i rummet; hon gi> in i huſet, ſatte ſig
med öfwerplaggen pä i hwardagsrummet
o< wäntade, tills hon hörde wännen ta-
ga aſſed; dà lyßnade hon ännu en
ſlund eſter, om hennes man kom, men
dä hon forlfarande hörde honom gä fram
o< âter pà golſwet i ſitt rum, fattade
hon ett rafft beſlut o< gi> ſakta nedför
trapyan.
