I juni 1887 hade en rik ung man, vid
namn Charles Ensley, i sitt hem blifvit dödad
genom ett skott i hufvudet, under det han
kl. 3 på eftermiddagen tog en stunds hvila
på sin soffa. På ett bord låg ett litet gevär,
till hvars lopp den kula som släckt Ensleys
lif passade. Utom Ensley befann sig ingen
i huset. Då mordet blef bekant, häktades en
slägting till den mördade, John G. Avery.
Den enda misstanken mot honom var att han
som Ensleys arfvinge kunde ha nytta af den
senares död. Han dömdes till döden, men
appellerade till högre rätt, som på grund af
formella skäl återförvisade målet. Under den
andra ransakningen påpekade Averys försvars-
advokat att det ej ens var bevisadt att
Ensley blifvit dödad af menniskohand. Till
bevis för detta sitt påstående anstälde han
ett intressant försök. Han laddade i det rum,
der Enlsey blifvit funnen död, ett gevär och
lade det på det omtalade bordet. På soffan
lade han en pappersmassa, åt hvilken man
någorlunda gifvit en menniskas gestalt. Der-
efter stälde han på bordet en karaff fyld med
vatten och på så sätt att den samma, då
solen föll derpå, tjenstgjorde som ett solglas
och att brännpunkten föll rakt på öfversta
delen af gevärspipan. Det var en utom-
ordentligt varm dag, och de 8 vittnen, som
voro tillkallade, väntade under andlös spån-
ning. Några minuter efter kl. 3 hördes en
knall, skottet hade gått af och kulan hade
trängt in i pappersmassan just på det ställe
der man hade att tänka sig örat. Ett bevis
var alltså gifvet för att solen möjligen kunnat
vara Ensleys mörderska, och John Avery fri-
kändes.
