För ett storverk af det slag, Leo XII ut-
fört, har det behöfts vida mera än kraften
hos en Gregorius eller Innocentius den sto-
re; därtill behöfdes en eldsjäl, i hvilken me-
deltid och modern bildning smält samman till
en utombrdenflig intensitet, och hvars mäk-
tiga snille förstod att sätta själfva den nya
tidens mäktigaste krafter i dess vär-
ste fiendes tjänst. Därtill behöfdes ett här-
förarsnille som Napoleons och en statskonst
jämförlig med Bissmarcks egen, I stället
för — företrädarens obevekliga »non possu-
mmup[», blef jesuitismens »non olet» (det
luktar inte) lösen för Leo XIII:s politik. Han
har igrund förstått den svåra konsten att
med små eftergifter vinna stora fördelar.
Det ligger en storslagen tragik öfver Leo
XIII titaniska kamp mot en tid, som i grund
grusat alla medeltidsfästen och hvars väg
hänsynslöst går fram öfver nerslagna både
gudomliga och mänskliga auktoriteter. Med
tannstrålens makt förlamad och den gudom-
liga fullmakten anullerad af tidsandan, med
det politiska inflytandet och den världsliga
makten totalt krossade har Ler XII varit
hänvisad uteslutande till sin egen andliga
och personliga kraft, och det är detta, som
ger en sådan imposant storhet åt denna hans
ensamma kamp för att ingjuta nytt lif i kyr-
kang domnade lemmar Och har denna kamp
endast resulterat iett sista uppflammande,
har den dock åt den katolska kyrkan åter-
eröfrat en stormaktsställninig, som den höll
på att gifva för alltid förlorat, och åt påf-
vetiaran återskänkt en suveränitet, som
kronan i Kvirinalen trodde sig ha för all
framtid beröfvat densamma.
